Proportioner i hastighetsbegränsningar

Vägverket har föreslagit att högsta tillåtna hastighet på motorväg skall höjas till 120 km/h, men att å andra sidan aldrig mer än 100 km/h skall tillåtas på vägar med mötande trafik. Med tanke på att det faktiskt inte är så länge sedan det rådde 90-gräns på motorvägen nedför Hallandsåsen och att denna 90-gräns ersattes med en 110-gräns så snart vägen övergick i motortrafikled med mötande trafik måste man tillstå att detta tyder på vissa framsteg i tänkandet.

Faktum är dock att en differens på endast 20 km/h mellan de vägar med mötande trafik med högst fartgräns och motorvägar är absurt låg. Det avspeglar inte på något vis skillnaden i säkerhetsstandard vägtyperna emellan. Detta gäller oavsett vilken - om någon - hastighetsbegränsning skall råda på motorväg.

I Tyskland är det visserligen teoretiskt och juridiskt möjligt att tänka sig vanliga landsvägar med en begränsning över 100 km/h, eller rent av fri hastighet. Däremot kan jag inte erinra mig att ha kört på någon tysk väg med mötande trafik med en begränsning överstigande 100 km/h på över tio år. I praktiken finns inga vägar med mötande trafik och en begränsning överstigande 100 km/h i hela Tyskland. Sverige har faktiskt en och annan helt vanlig landsväg med 110-gräns och slår alltså europarekord i fråga om att i praktiken tillåta höga farter på vanliga landsvägar. Det är faktisk regeln att endast 80 km/h tillåts på tyska landsvägar med mötande trafik, där Sverige i allmänhet tillåter 90 km/h.

På samma sätt kan det vara värt att notera att Tyskland aldrig och undantagslöst tillåter mer än 50 km/h på enfiliga vägar med mötesplatser. Här tillåter Sverige 70 km/h, samtidigt som det finns motorvägssträckor utanför tätbebyggt område med en begränsning på 90 km/h. Alltsammans är naturligtvis fullkomligt befängt.

Summan av mitt resonemang är förstås att hastighetsbegränsningarna skall avpassas till vägtypen och att detta borde betyda att högsta tillåtna hastighet på vägar med mötande trafik åtminstone bör understiga den lägsta gräns som finns på vägar med mötesseparering och planskilda korsningar med åtminstone 50 km/h.

Om den lägsta förekommande gränsen på motortrafikleder med mötesseparering är 90 km/h bör inga landsvägar med högsta tillåten hastighet överstigande 40 km/h kunna tänkas. Om man istället tänkte sig att 130-gräns på motortrafikleder med vajerräcken och 80-gräns på landsvägar med mötande trafik börjar det hela verka rimligt.

Jag anser på fullaste allvar att man allltid bör tillåta åtminstone 50 km/h mer på de sämsta vagarna med mötesseparering och planskilda korsningar än på de icke-mötesseparerade vägarna med högst hastighetsbegränsning. Det är rimligt.