En glömd aspekt

Det talas ofta om att införandet av hastighetsbegränsning i Sverige 1967 kraftigt reducerade antalet dödsolyckor.

I detta sammanhang bör emellertid en aspekt inte förbises: Trots att Sverige hade vänstertrafik fram till 1967 var det så att praktiskt taget alla fordon i Sverige var vänsterstyrda redan innan övergången till högertrafik. Folk satt alltså ute vid vägkanten och förde fram sina fordon.

När man så gick över till högertrafik 1967 hamnade helt plötsligt ratten på rätt sida i praktiskt alla Sveriges fordon. Anhängarna av hastighetsbegränsning hävdar ständigt och med dårens envishet att nedgången berodde på införandet av hastighetsbegränsning, trots att påståendet är obevisat.

Man kan utan vidare med lika stor eller liten vetenskaplig tyngd påstå att nedgången i olycksfrekvens huvudsakligen berodde på att helt plötsligt praktiskt taget alla Sveriges fordon fick ratten på "rätt" sida. Man kan också hävda att nedgången berodde på att folk i allmänhet var så övertygade om att högertrafikomläggningen skulle skapa så många olycksrisker att detta medförde att man blev särskilt försiktig i samband med högertrafikomläggningen och att denna försiktighet bidrog till att olyckstalen minskade.

Ett sätt att genomföra en seriös undersökning av hur hastighetsbegränsningar påverkar olyckstalen vore att under fem års tid införa fri hastighet på en - låt oss säga - 50 km lång motorvägssträcka i norrgående riktning och behålla hastighetsbegränsningen på samma motorvägssträcka i södergående riktning. Efter fem år skulle man sedan släppa "farten fri" i södergående riktning och införa hastighetsbegränsning i norrgående riktning.

Sedan kunde man jämföra olyckstalen under likartade villkor. Resultatet skulle förmodligen bli att hastighetsbegränsning i bästa fall inte medför någon statistiskt säkerställd ökad olycksrisk och så länge något sådant försök ej genomförts vågar jag påstå att mantrat om att farten dödar är ovetenskapligt dravel.