Trafikförordningen 3 kap § 14

Observera att inte jag tagit detta foto. Eftersom det är troligt att det är samme person som tagit fotot och samtidigt framfört sitt fordon i mycket hög fart menar jag - givet att så är fallet - att detta tveklöst är ett exempel på vårdlöshet i trafik. Däremot menar jag att det mycket väl kan finnas situationer där man - i och för sig - kan köra över 200 km/h utan att göra sig skyldig till vårdslöshet i trafik.

Jag citerar vägtrafikförordningen 3 kap § 14: "Ett fordons hastighet skall anpassas till vad trafiksäkerheten kräver. Hänsyn skall tas till väg-, terräng-, väderleks- och siktförhållandena, fordonets skick och belastning samt trafikförhållandena i övrigt. Hastigheten får aldrig vara högre än att föraren behåller kontrollen över fordonet och kan stanna det på den del av den framförvarande vägen eller terrängen som han eller hon kan överblicka och framför varje hinder som går att förutse."

Givet att man kör i 200 km/h på en motorväg finns det alltså inget som säger att man nödvändigtvis bryter mot vägtrafikförordningen 3 kap § 14. Vägens beskaffenhet är då sådan att mötande trafik saknas och mötessepareringen bör dessutom vara utformad på ett sådant sätt att inte ens lastbilar förmår forcera mittbarriären. I detta avseende uppvisar svenska motorvägar brister, medan tyska motorvägar har mittbarriärer som inte ens låter sig forceras med lastbil. Dessutom är de tyska mittbarriärerna särskilt kraftiga där vägen drar åt höger.

Siktförhållandena bör dessutom vara optimala, vilket förutsätter dagsljus och att sträckan har vidsträckta siktfält. Det finns ett flertal motorvägsstäckor i Sverige som har siktfält som utan vidare medger 200 km/h.

Den som inte klarar av att behålla kontrollen över en modern bil på motorväg i en hastighet om 200 km/h bör alls inte ha något körkort. Det är till och med enkelt och den höga farten kan dessutom bidra till att föraren blir mera fokuserad på körningen, vilket i sig är en säkerhetsfaktor. Kör man i 200 km/h framstår det som mindra sannolikt att man skall somna, inleda ett mobiltelefonsamtal eller dricka läsk. Att man inte kan ägna sig åt att dricka läsk gör det dessutom mera sannolikt att man genomför en paus, vilket också är bra för trafiksäkerheten.

Vad gäller säkerhetsavstånd kan man lämpligen använda sig av den så kallade tre-sekundersregeln, vilket automatiskt medför att man måste öka säkerhetsavståndet i takt med att man ökar farten. Tresukendersregeln i 200 km/h motsvarar ungefär 167 meter till framförvarande fordon. Dessutom bör farten vara anpassad till att möjligheten att fordon kan skära ut från högerfilen givet att man inte själv kör i högerfilen. Därför bör man alltid sträva efter att köra så långt till höger som är möjligt utan att detta medför andra och värre risker för trafiksäkerheten.

Vad gäller uttrycket "varje hinder som går att förutse" har jag fått mig förklarat att detta innbär att man är skyldig att anpassa hastigheten till de faror som i normalfallet kan uppträda på en motorväg. Man kan naturligtvis inte vara helt säker på att en Boeing 767 i nästa ögonnblick kan komma att störta strax framför kofångaren, men skulle man tvingas livet till den typen av ytterst osannolika faror skulle man tvingas tillbringa resten av livet i bunker.

Den slutsats jag drar av ovanstående är att det framstår som lämpligt att förse det svenska motorvägsnätet med lika kraftiga mittbarriärer som det tyska. Om emellertid en sådan förbättring genomförs är det emellertid en helt ogiltig invändning att påstå att myndigheterna skulle sakna möjligheter att beivra körning i olämpligt hög fart även om den siffermässigt definierade hastighetsbegränsningen slopades. Olämpligt höga farter kan nämligen alltid beivras utifrån bestämmelserna i trafikförordningen 3 kap § 14.

Samtidigt menar jag att ett slopande av siffermässigt definierad hastighetsbegränsning på motorväg inte bör förenas med att ett stort antal sträckor - genom undantag från den allmänna reglen - trots detta har en siffermässigt definierad hastighetsbegränsning. Skulle det framför varje liten böj, avfart, svacka eller krön stå en skylt som exempelvis begränsade hastigheten till 120 km/h på samma sätt som i stora delar av Tyskland menar jag att en av poängerna med fri fart bortfaller.

I Bayern är det så att myndigheterna är mera restriktiva med denna typ av undantag och detta medför att frånvaron av siffermässigt definierad hastighetsbegränsning inte kan ses som någon garanti för att vägens beskaffenhet tillåter extremt höga farter. Detta har en uppenbart hastighetsdämpande verkan på de sträckor där extremt höga farter i och för sig medges.

Man ser på de bayerska motorvägarna betydligt färre exempel på extremt höga farter på de allra bästa sträckorna än i de delstater där myndigheterna satt upp en "120-skylt" innan varje liten böj. Observera emellertid att den första skylten med en siffermässigt definierad hastighetsbegränsning - enligt tysk rätt - endast medför en anmodan att sakta ned till den angivna hastigheten. Först då skylten upprepas eller följs av en skylt där lägre högsta tillåtna hastighet anges blir den första skylten absolut tvingande.

I en kommande text har jag för avsikt att gå in på varför denna princip är mycket bättre än den svenska, där begränsningen blir tvingande redan vid den första skylten.