Satsa pengarna på trafiksäkerhet
Jag är av den meningen att de så kallade fartkamerornas förmåga att bidra till ökad trafiksäkerhet på goda grunder kan betvivlas. Jag låter mig dock gärna överbevisas.
Alla, eller i alla fall väldigt många, är dock helt ense om att satsningen på att bygga om vägar med mötande trafik till mötesfria vägar har varit en fullträff ur trafiksäkerhetsperspektiv. Dessutom är de mötesfria vägarna, enligt min mening, bekvämare för bilförarna. Körupplevelsen kommer nämligen aningen närmre motorvägens.
Att bygga om vägar med mötande trafik till mötesfria diton kostar emellertid pengar. Dessutom kan det bli så att det faktum att det blir svårt eller omöjligt att vända utryckningsfordon gör det påkallat att byta ut huvudparten av Sveriges ambulanser mot ambulanshelikoptrar. Detta kostar givetvis också pengar. Jag anser att en annan angelägen satsning vore att byta ut svenska motorvägars i internationell jämförelse klena mitträcken mot riktigt kraftiga mitträcken av den tyska typen.
Med föregående vill jag dock inte säga att vajerräcken är generellt sett förkastliga. De tar mindre plats, kostar mindre pengar och erbjuder ett skapligt skydd mot mötesolyckor, vilket naturligtvis är mycket bättre än inget alls. På vägar, som inte är motorvägar, och där utrymmet inte medger riktigt effektiv mötesseparering bör ingen möda sparas på att bygga mera mötesfri väg och vajerräckena erbjuder en utmärkt möjlighet att göra detta till en låg kostnad.
Det är emellertid ett mycket rimligt krav att de medel fortkörningsböterna inbringar till statskassan oavkortat används till att gradera upp nivån på infrastrukturen, vilket ju oomtvistligen bidrar till färre dödsolyckor. Fartkamerorna får inte vara ett sätt att beskatta folk som ignorerar fullständigt barockt låga hastighetsbegränsningar och om så är fallet bör pengarna användas till att bygga mera mötesfri väg/gradera upp standarden på mötessepareringen.
Enligt Dagens Nyheter kommer de så kallade fartkamerorna att under innevarande år inbringa 400 miljoner kronor till statskassan. Jag har sett uppgiften att det skulle kosta 5 miljarder kronor att bygga om alla icke mötesfria vägar med minst ett körfält för vardera körriktningen till mötesfria vägar och att detta skulle innebära att 80% av alla dödsolyckor på sådana vägar skulle försvinna. 400 miljoner kronor per år blir 5 miljarder kronor på 12½ år och inom 12½ år har alltså Sveriges bilister rätten att förvänta sig att alla vägar som är bredare än 6 meter byggts om och blivit mötesfria.
Om fartkamerorna tillåts finansiera utbyggnaden av mera mötesfri väg skulle det förmodligen bli så att bland det bästa man kunde göra för ökad trafiksäkerhet vore att trampa litet extra på gasen varje gång man såg en fartkamera. Eftersom jag är för fri hastighet på motorväg hälsar jag fartkamerorna välkomna av det skälet att de med största säkerhet kommer visa sig i stort sett meningslösa om syftet är att förbättra trafiksäkerheten. Däremot kommer de säkerligen att ge staten en hel massa pengar och om dessa pengar används till att bygga mötesfria vägar är mycket vunnet. Läs mer på följande länk.
http://www.dn.se/DNet/jsp/polopoly.jsp?d=147&a=698376
Intressant är också att notera att Claes Tingvall åberopar miljöskäl för de så kallade fartkamerorna. Att mena att de bidrar till ökad trafiksäkerhet är nämligen så till den grad osäkert att en seriös vetenskapsman inte gärna påstår något sådant.
2 Comments:
Slående insiktsfullt skrivet.
Miljöeffekten är rent trams: Om man i ett möjligt scenario antar att summan av hastighetsöverträdelserna minskar till hälften med attans många kameror (350 000ton CO2) så motsvarar det 0,6% av sveriges utsläpp.
Att antalet döda/skadade minskar med fartkameror är också fel eftersom antagandet baseras enbart på hastighetsminskning och bortser från det faktum att trafikanterna fokuserar på en löjlig stolpe i vägkanten istället för på sin körning och sina medtrafikanter.
Dessutom är koldioxid helt ofarligt. Läs gärna vad professor Gösta Wallin skrivit i ämnet.
Post a Comment
<< Home