Efter att ha tänkt igenom frågan mera grundligt har jag kommit fram till att de rent lagtekniska skälen att ej införa fri fart är ganska klena.
De som kritiserar tanken på att trafikförordningen skulle ange fri hastighet som grundpremiss menar att detta skulle skapa ett problem såtillvida att fri hastighet automatiskt skulle inträda så snart den elektroniska skyltningen skulle upphöra att fungera. Eftersom ett strömavbrott är särskilt sannolikt vid dåligt väder blir skulle detta medföra att fri hastighet just då detta är särskilt olämpligt.
Jag menar att detta är en ohållbar argumentation.
Givet att vägtrafikförordningen skulle ange fri hastighet på motorvägar och motortrafikleder skulle detta endast medföra att man vore tvungen att medelst plåtskyltar ange högsta tillåtna hastighet på dessa vägar. Att så är möjligt bevisas exempelvis av att högsta tillåtna hastighet på svenska motorvägar är 110 km/h, men att understundom en lägre gräns anges med plåttavlor.
Om vi nu tänker oss att Sveriges Riksdag skulle besluta att upphäva hastighetsbegränsningen på motorvägar och motortrafikleder skulle detta alltså inte innebära att man automatiskt finge fri hastighet på alla dessa vägar, eftersom man med plåtskyltar kunde sätta denna grundförutsättning ur kraft.
Om vi nu tänker oss en motorvägssträcka med elektronisk skyltning skulle man med plåtskyltar vid vägens början kunna ange 110 km/h som högsta tillåtna hastighet och sedan med hjälp av olika elektroniska skyltar kunna ange såväl högre som lägre högsta tillåtna hastighet. Då kan man också tänka sig att skylten hastighetsbegränsning upphör åter införlivas i vägmärkesförordningen, men att den - i praktiken - endast förekomme som elektronisk tavla.
Kör man in på en motorväg med elektronisk skyltning ser man vid vägens början en skylt som anger 110 km/h som högsta tillåtna hastighet och denna begränsning råder helt enkelt till dess man ser en skylt som anger antingen lägre eller högre högsta tillåtna hastighet. Är de elektroniska tavlorna ur funktion gäller ju den senast fungerande skylten och denna angav ju 110 km/h som högsta tillåtna hastighet.
Den enda rent olämpliga situation som kunde uppträda vore att den elektroniska skylten angav fri hastighet, att strömmen gick och ett oväder bröt ut och att dessa två senast nämnda tingen inträffade samtidigt. Då skall man komma ihåg att ett detta för det första är osannolikt och det dessutom utan vidare finns juridiska möjligheter att beivra överdrivet höga farter
som vårdslöshet i trafik. Alla bestämmelser om högsta tillåtna hastighet anger högsta tillåtna hastighet vid goda förhållanden och skall därför ses som en
övre gräns och att köra i lagstadgad högsta tillåtna hastighet kan visserligen aldrig lagföras som fortkörning, men det finns absolut inga hinder att lagföra överdrivet höga farter som vårdslöshet i trafik även i fall då föraren kört
under högsta tillåtna hastighet.
Hastigheten skall nämligen anpassas till förhållandena och om man exempelvis kör 60 km/h på en väg där högsta tillåtna hastighet är 70 km/h kan detta mycket väl vara ett exempel på vårdslöshet i trafik exempelvis om det råder dåliga väderleksförhållanden. Däremot kan det förstås inte lagföras som fortkörning.
För att medge största möjligheter till flexibla hastighetsbegräsningar vore det bästa faktiskt om vägtrafikförordningen angav fri hastighet som grundförutsättning.
Jag skulle här vilja presentera ett förslag till en reviderad fattning av trafikförordningen 9 kap.
1 §. På en motorväg gäller följande.
1. Endast trafik med motorfordon eller motorfordon med tillkopplat fordon som är konstruerade för och får framföras med en hastighet av minst
60 kilometer i timmen får förekomma. Mopeder klass I får ej framföras på en motorväg.
2. - ingen ändring
3. - ingen ändring
4. - ingen ändring
5. - ingen ändring med avseende på första meningen, men andra meningen stryks. Förekommer busshållåplatser av omtalad typ måste skylten motorväg upphör anordnas.
6.
Någon annan hastighetsbegräsning än vad som följer av trafikförordningen 3 kap. 14 § gäller ej. - andra meningen ingen ändring
2 §.
Besämmelserna i 1 § gäller i tillämpliga delar även trafik på en motortrafikled samt på och avfartsvägar till en sådan väg.
