Mycket enkel medicin

Motorvägen söder om Jönköping ansågs då den var färdig vara så väl utformad att praktiskt taget inga olyckor skulle kunna ske. Sträckan har en enormt bred mittremsa, men trots detta har ett antal fordon lyckats komma över i motsatt körriktning. Förarna slappnar av och vips befinner man sig i motsatt körriktning. I den meningen är nämligen redan 110 km/h en mycket hög hastighet.

Det finns en mycket enkel lösning på problemet och det finns egentligen ingenting att säga om vägens utformning. Jag vet ingen sträcka som jag mera till fullo uppskattar i hela Sverige. Siktsträckorna är enorma och samtidigt har vägen långa svepande kurvor, vilket gör den stimulerande att köra på givet att man skiter blankt i rådande hastighetsbegränsning.

Vägen är i sig i det närmaste perfekt, men den saknar ordentliga mitträcken. Den bör vidare inte ha någon hastighetsbegränsning. Farorna består helt enkelt i att förarna slappnar av på grund av den konstlat låga farten och att mötessepareringen är otillräcklig, trots den enorma mittremsan. Vill man råda bot på detta krävs rejält högre farter och rejäla mitträcken om trots den högre farten olyckan skulle vara framme. Att köra i 130 på denna motorväg är redan det mer än sövande. Hastigheter kring 180 km/h är vid gles trafik och god väderlek gissningsvis vad som skulle krävas för att en normalskicklig bilförare skulle erhålla optimal stress.

På grund av de dåliga erfarenheterna med den "alltför" perfekta vägen har man sedan byggt motorvägar med mindre väl tilltagen mittremsa. Saken är nämligen den att man anser sig behöva dubbla mitträcken på grund av sträckans enorma mittremsa och detta bedöms alltför dyrt. Jag måste säga att jag grips av förundran över hur korkad man kan bli. Vägen är inte "alltför" bra. Problemet är istället att man inte nådde hela vägen fram i infrastrukturhänseende och att hastighetsgränserna är avpassade för Volkswagen typ 1, men inte för dagens bilar. Bygger man sedan motorvägar med smalare mittremsa för att ett mitträcke skall vara "tillräckligt" har galenskapen övergått i rent vansinne och på den aktuella sträckan har man inte ens använt sig av de nya möjligheterna att höja hastighetsgränsen till 120 och detta förmodligen på grund av olycksfrekvensen som är ett direkt resultat av att hastighetsbegränsningen är sövande och utformningen av mötessepareringen ofullkomlig. I stället skall man nu "satsa" på att bygga sämre vägar!

I Ungern, som anses vara ett fattigt land, har man råd med dubbla mitträcken som enligt vad min okulära besiktning ger vid handen tycks vara lika stabila som tyska, men i Sverige har vi inte råd med dubbla mitträcken. Däremot bygger vi nya motorvägar med smalare mittremsor så att endast ett mitträcke skall "behövas" och till råga på allt elände använder vi oss av så kallade vajerräcken. Det finns ett flertal exempel på att vajerräcken inte alltid ens klarar av att hantera personbilar och än mindre tunga fordon. När skall man äntligen inse att det inte är farten som dödar? Läs om dessa tokerier på följande länk.

http://www.aftonbladet.se/bil/0009/11/bilsidan.html

Vad Sverige behöver är fler motorvägar av den typ som sträckan söder om Jönköping representerar, men med det tillägget att de skall förses med dubbla, väl tilltagna mitträcken och att hastighetsbegränsningen bör slopas. I så fall börjar vi närma oss den olycksfria vägen. Dessutom är det kul att köra fort och fortkörarna kommer att hålla sig till de vägar som klarar av att hantera höga farter istället för att "flåsa" fram på småvägar.